Jag har förstått att det kan vara svårt att se vem som är vem.
På kusinens kalas i helgen var det två söta tjejer ”jag träffat tidigare” som inte riktigt verkade förstå min förvirrade uppsyn. En hann ge mig en kram innan hon kom fram till att jag var den andra kusinen, den andra fick en förklaring innan kramen… (Gillar inte riktigt fysisk kontakt med människor jag aldrig träffat/känner dåligt)
Men den roligaste förvirringen står ändå min kära Strumpa (lillasyster) för. Igår degade jag i soffan och hon stod i köket och undrar över en sak, och utbrister:
Anna?
Ojojoj tror inte Strumpans pojkvän sett så förvirrad ut sedan han hälsade på mig första gången…
