och BRAK sa det.
Första besöket avklarat hos naprapaten Robert, skidåkare som lärt mig allt (det lilla) jag kan om puckel. Jag skulle få en liten knuff och hela jag såg ut som en sprattlande ostbåge, men bra ska det tydligen vara. Ryggen känns oerhört undelrig nu, har mer ont nu än jag hade i morse, men det är tydligen helt normalt att man har ”träningsvärk” efter en sån urladdning.
Nu hoppas jag att med några besök till bli helt besvärsfri o slipper knapra piller mot smärtan.
Tänk sedan 2003 har jag haft ont. Jag menar vad har inte hänt på de sex åren, om inte hur mycket som helst?
Nu börjar nya livet, livet utan smärta! (så fort ”träningsvärken” släpper om max 2-3 dar)
09 juli 2009 kl 13:51 |
Det hoppas vi verkligen på! *håller tummarna*
09 juli 2009 kl 22:02 |
hoho i know the feeling, den är ju underbar! jag tar den alltid som ett tecken på att det kommer bli bra!
undra förresten varför jag aldrig tipsat dig om att gå till naprapaten, jag som sprungit där titt som tätt med min rygg i tjaa, jaa.. 6 år 
hoppas det blir nå bättre nu då!
puss påre, ses snart!
09 juli 2009 kl 22:08 |
stackars pappa var i chocktillstånd, han hörde hur hela ryggen lät, mitt pustande och kroppens sprattlande – tätt följt av stillsamhet.
fast det var ju trevligt med skjuts…
Han berättade att han nundrade om jag fortfarande levde, tror nog att jag går utan honom nästa gång så han slipper uppleva det igen
joanna: tror du jag skulle lyssna på dig?
höhö!
puss på er!