Sista dagen på jobbet idag! SKÖÖÖÖÖNT! Aldrig mer! Fy fasen alltså. Haha, vad Lotta, Tias, D1, D2, o Ella fått stå ut med under mina jobbdagar. SMS med ”Jag tar livet av mig!” ”Jag hatar mitt liv” var lite grann av rutin ett tag… Hehe. Men nu är det över, o jag kommer inte jobba för det företaget igen, inget av dem.
Var så nöjd när jag slängde ”fronten” o plockade ner allting. En bonus var ju att jag fick ta med mig det som blev över av demandet, o nu har jag faktiskt (faktiskt!) börjat gilla den där dumma rågkakan. Var inte så många kvar, så tog med dem. Har ju ingen frukost mat hemma… (Fast nu glömde jag brödet i lägenheten så jag har fortfarande ingen frukost) Juicen o smöret lämnade jag kvar, juicen var ju riktigt vidrig o smöret med… (Hehe, ha smör stående framme en hel dag kan inte vara så bra, det var typ flytande! Hehe)
Men i alla fall, när jag klev ut ur butiken (tänker förövrigt inte skriva ut vilka jag jobbat för, vill inte att de ska hitta till bloggen o all skit jag skrivit : P ) så såg jag tåget åka från stationen. Så jäkla typiskt!!! Så jag satte mig glatt (? öhm, mest bittert) på stationen efter att ha köpt biljetter genom en sån där liten kul maskin som aldrig samarbetar med mig i Jönköping (fyi liksom). Var uttråkad så ringde Lotta (duktig Ann som ringer!), men under tiden vi pratade kom ett gäng fjortisar in o senare även två fyllon. Bryr mig inte så mycket, pratar ju med Lotta ändå… Men när vi lagt på så blir det en rätt obehaglig stämning. De tittar på mig som om jag är dum i huvudet, o säger nåt om sthlmare/08:or. Försöker koppla bort o komma på nån annan att ringa, som tur var ringde mamma precis då.
Så vi pratade ett tag vi med. O jag tänker väl inte på vad jag säger direkt, sa nog en del skit om Tranås (o Smålands små skit-byar också för den delen). Så fick mer blickar från fyllosarna o fjortisarna o märker ju att de har nåt emot mig, annars tittar man inte på folk på det sättet. När Ika ringde mamma var mamma tvungen att lägga på (tack för den Ika!). Blir sjuuuukt obehagligt, o de försökte typ få kontakt med mig… Men som van sthlmare (dryg o eländig?) så kopplade jag bort o ringde Tias. Men den dumma jäveln svarade ju inte! ; ) Hehe. Men han ringde ju iaf upp på en gång igen, så återigen kunde jag avskärma mig från de andra där inne.
Att försöka hålla rösten stadig när man tycker nåt är jobbigt är inte helt lätt, tror jag lyckades rätt bra. Kunde ju inte riktigt berätta varför jag ringde heller när de satt bredvid mig… Men pratstunden med Tias var precis det som behövdes, sen kom tåget o jag kunde gå ut o förklara allt. O vet ni vad han gör? Jo, den dummern skrattar åt mig!!! Well, jag är ju van, men det kändes inte helt okej… Sa det också… Tror han förstod sen att jag faktiskt tyckte det var jobbigt… Men nu när jag försöker förklara så känns min reaktion så löjlig… Men jaa… jag vet inte… Då var min reaktion befogad.
O vad fasen har alla (eller nästan alla) smålänningar emot sthlmare? Eller är det bara mig de har problem med?!
O nu blev det ju skitlångt med, så ingen lär ju orka läsa heller… Men, nu har jga fått ventilera ut lite iaf!
Publicerat av Ann Ika
Publicerat av Ann Ika
Publicerat av Ann Ika
Hittade de här fina kommentarerna till en av Emelies bilder på nya huset o blev så där sprudlande glad i hela kroppen, leendet kittlade i ansiktet. Vilken underbar känsla. Vilka fina vänner jag har! : )