Redo för något nytt

vilka förändringar kan komma nu under nästa år tro? Förhoppningsvis flyttar jag till Kanada i höst för en termins studier, annars ser jag väl inga större förändringar.. Det hade ju varit härligt om alla problem med ryggen kunde lösas men nu ska vi inte ha för stora förväntningar på medicinska under nästa år…

 

Nyårsfirandet kommer spegla mitt humör, sliten och less. Två halvdagars skidåkning (egentligen en heldag och en halvdag men heldagen gick mest åt till att stå i liftkö…) har gjort sitt med ryggen så en tidig pensionering från skidåkningen den här säsongen verkar vara på gång. Men viljan har inte svikit förut så åka ska jag allt göra, mer eller mindre seriöst.

Hemma med mamma, pappa o Frida blir firandet, jag hoppas på en stor godispåse som jag kan vältra mig i… lyckades glömma att förnya receptet på mina värktabletter och ta med en annan typ av värktabletter till stockholm, så jag ska försöka svulla i mig godis för att glömma smärtan… hmm.. att vänsterarmen domnar bort av smärtan har aldrig varit ett gott tecken, inte att åka till sjukhuset heller,… tänker inte åka dit! Det finns tid för akutbesök och andra tider nästa år

 

Gott nytt år på er alla! Njut av den lilla snö som ligger på Stockholms gator.. (fanns betydligt mer snö på marken när vi landade i morse )

Sollentuna är visst Stockholm!

Okej, jag är sjuuuukt uttråkad för tillfället! Så jag sitter o söker på diverse grejjer på Wikipedia. Bland annat sökte jag nu på Sollentuna… Ja, jag är sjukt uttråkad!

Men lite roligt står det i alla fall. Bland annat att Sollentuna FAKTISKT räknas till Stockholm! HA! Så, nu tycker jag alla (främst Frasse o Sören) kan sluta mobba mig för det! Så det så!

Sen att de räknar upp Christer Petterson som kändis med anknytning till Sollentuna är väl mindre kul. Den snubben var inte att leka med! (Såg honom ett par gånger vid Sollentuna Centrum, och jag tvivlar inte en sekund på att det var han som mördade Palme)

Saknad… x2

Är ju inte bara min fina Lucy-Pie som jag går runt o saknar för tillfället. Och utöver alla mina fina vänner i USA så saknar jag alla i Jönköping! Herregud, vi har knappt varit borta från varandra i en vecka nu och det känns som en evighet! Men det blir väl lätt så när man är van vid att ses hela tiden…?

Hmm… Jag gillar inte Sthlm på vintern för övrigt. Bara geggit ute och inte någon julkänsla alls! Ska det verkligen vara så dagen innan julafton? Hmm… Och sen att alla vännerna här har fullt upp med sina liv gör det ju inte roligare att vara hemma direkt…

Men nej! Skulle inte vara negativ! Vi får ju faktiskt pengar idag! Yiey! Synd att de pengarna äts upp av hyran på en gång… Men sånt är livet som fattig student antar jag…

Saknad…

Tittar på gamla bilder från USA och fastnar på bilderna på Lucy. Min lilla ponny. Mitt lilla skrälle! Saknar henne nåt enormt. Funderar också på om jag ska försöka hitta mig en medryttarhäst/-ponny i Jönköping och ta tag i ridningen igen. Har saknat den sedan jag lämnade min Lucy-Pie i USA. Men samtidigt kommer jag aldrig att hitta någon som henne, för den lilla busungen är helt klart ett kapitel för sig! Hon har ju förstört mig för all framtid…

Första gången jag red Lucy-Pie så kastade hon av mig ett trettio-tal gånger. Och det var inte så att jag trillade av, utan jag blev verkligen avkastad! Men inte gav jag upp för det, utan det var bara att sätta sig upp igen och fortsätta. Det är ett under att jag inte skadade mig under den tiden.

När jag sedan lämnade USA och Lucy-Pie kunde jag egentligen ha tagit med henne, men det sket sig med transportbolaget jag skulle anlita. Så det blev ingen resa över för mitt skrälle. Hon blev såld istället… Aja, jag hoppas Lisa kan ta tillbaka henne när jag kommer och hälsar på! (Vilket jag hoppas blir till sommaren)

Look at this cutie!

Hihi! Lucy låg i hagen och sov, men jag tyckte det passade att mysa lite med henne!

(För övrigt heter hon Lora’s Lucia på riktigt… Hehe, men det namnet var för fint för det här skrället!)

You must be kidding me?!

Det här är ju helt stört! Det kan inte stämma!

Vem fasen döper sitt barn till Adolf Hitler? Stackars kille! Tänk vilka problem han kommer att få när han blir äldre! Alla fördomar som kommer att möta honom. Jag skulle inte bli förvånad om han skulle nekas jobb i framtiden på grund av hans namn! Eller tänk om han sitter i någon kundtjänst på ett företag, hur skulle ni reagera om någon svarade ”Välkommen till NN, det är Adolf Hitler här. Hur kan jag hjälpa er?”?

Usch! Hur har föräldrarna tänkt egentligen? Eller egentligen har de nog inte tänkt alls! Ibland blir jag förvånad över folks stupidity!

Lycka!

Nu är jag tillbaka i Stockholm efter tre dagar i ”Jerusalem”. Saknar redan alla Jönköpings-bor, hur ska jag överleva i tre veckor utan er?! Mobilräkningen kommer att bli sjuuuukt hög för December känner jag redan nu!

Jag sprang förbi Espresso House och köpte mig en efterlängtad stor soja-latte! MUMS! Riktig lycka! Varför finns inte Espresso House i Jönköping för?! Eller, egentligen är det sjukt bra att det inte finns i Jönköping, för då skulle min ekonomi vara ännu sämre än vad den är idag.

Och sedan är jag såååå glad över min förmåga att säga nej och hålla fast vid det, att stå på mig även när det inte alltid är lätt! Jag vet att jag kommer uppskatta detta mycket mer senare, jag vet ju att jag gör det för min egen skull. Men det är ju tack vare världens bästa Tias som jag lyckats säga ifrån! Utan hans stöd och varningar och pepp hade jag nog suttit i en annan sits. Lycka!

Jag har verkligen världens bästa vänner, och jag är så glad att jag har er alla och att ni faktiskt orkar med mig!

Hmm… Jag verkar ha lyckats göra nåt med kommentarerna så det är stängt…? Hmm… Vet inte hur jag gjort det så, än mindre hur jag fixar det. Men det är ju ändå ingen som kommenterar så det är ju skitsamma ändå kanske…?

Det är skillnad

Hamnade i en diskussion, i en paus i vår föreläsning och organisationsteori, med Magnus om olika typer av organisationer. Jag sitter som vice ordförande i ett ungdomsförbund (alltså en organisation som binder samman lokalföreningar i hela Sverige) och han som ledamot i våran lilla studentorganisation. Han försökte få det till att vi har ungefär samma arbetsbörda och kunde inte förstå varför vi hade så många möten (ett möte en gång i månaden eller varannan månad) eftersom de inte sa så mycket vettigt på sina möten. Våra möten sträcker sig vanligtvis över två dagar och de har möten ett par timmar. Redan där är det skillnad. Arbetsbördan är dessutom betydligt större i ett riksförbund som binder samman runt 2000 medlemmar än en lokal organisation med ca 70 medlemmar. Det går inte att jämföra. Det är två helt olika typer av organisationer som inriktar sig på olika frågor och fokusområden.

Ska bli spännande om det dyker upp fler liknande diskussioner under den här kursen, annars vore det underligt…

Att ett år går så fort…

Jag kan inte förstå att det gått ett år sedan min Joe gick bort. För cirka ett och halvt år sedan fick han diagnosen cancer i både lever och lungor, och han gavs 6 månader. Ganska precis 6 månader senare dog han i stillhet i sitt hus.

När jag fick dödsbeskedet från Grammie bröt jag ihop totalt. Jag kunde inte förstå att han hade dött, det var så overkligt. Jag hade så svårt att ens säga hej då när jag lämnade USA, men nu skulle jag aldrig mer möta Joe när jag klev in i butiken för en kaffe. Och aldrig mer skulle vi sitta och prata om Stockholm och Sverige. Aldrig mer gnabbas om uttal eller ordval när det kom till hans översättningar.

Så idag, på Joes dödsdag gick jag till Gustav Vasa kyrka för att tända ett ljus. Eller två, eftersom Grammie bad mig tända ett åt henne också. Och som vanligt kom tårarna strömmandes när jag satt där och tänkte på Joe och allt vi gjort tillsammans. Jag är så tacksam för den tid jag fick spendera med Joe, och för allt han gjorde för att göra min vistelse i USA bättre och enklare.

Joe var min värd-morfar kan man säga i USA, vi stod varandra väldigt nära och vi kunde prata om nästan allt. Jag har inte ord för att beskriva vår relation, men jag är bara glad för att jag fick lära känna honom och fick vara en del av hans liv.

Det finns en sak som alltid kommer få mig att må bra

och det är nattsamtal med Calle. Komplimanger som stärker självförtroendet är han den okrönte mästaren av.

Att det hela urartade lite senare är en annan historia ; )
Men Calle var i alla fall inte huvudpunkten… däremot hans rumskamrat, jag vet inte riktigt om jag uppskattade att han gick omkring iförd enbart slips, eller jo det vet jag. jag uppskattade det inte =p

Fick även en skön ryggmassage av Matti, när han började pussa mig i nacken så kändes det som om han gick lite över gränsen. Om man ska tro alla barnhistorier och kärlek börjar alltid med bråk så är jag väl upp över öronen förälskad i honom, ledsen att göra er (o Matti) besvikna men det är inte riktigt hur jag känner. Gillar Matti oerhört mycket men enbart som vän.  Men vi hade en oerhört trevlig Luciakväll och pigg som vanligt så gick jag upp kring tio-tiden och gav mig av mot backen betydligt senare men var lite sugen på att gå ut o springa men -13 är inte så himla kul att springa i… ; )

Nu är det mys med filmer och tända ljus i min ensamhet, äntligen! Har längtat efter att få lite tid för mig själv o nu äntligen har jag fått det. Bara hesheten försvinner så ska jag vara fit-for-fight igen. Visserligen inbjuden till en heldag med Ebbe imorn för skidåkning o middag synd bara att jag har tvättid och vägrar glömma den, igen!

Luciatåg och falsksång och vinterväglag

Dagen har varit en av de mysigaste på länge. Upp vid nio-tiden gjorde te tog en pepparkaka och tidningen slog på vinterstudion och såg damernas storslalom och läste in mig på dagens nyheter. Sedan Lucia-frukost med sötaste rumskamraten. Scones med philadelphia-ost och hjortronsylt och en stor kopp glögg-te är helt klart underskattat. Julmys i lokalen, några bakade själv åt jag deg och kollade på Sunes jul. Med några av tjejerna blev det sedan en tur till en av Solles finaste kyrkor för Luciatåg. Vi hade hoppats på ett ”riktigt” men fick konfirmander och barn, inte så illa det heller. Tyvärr bjöds det på mer än mysig julstämning och fika i församlingsgården, det bjöds nämligen också på falsksång. Jag må vara bortskämd med en lillstrumpa som gått musikklass men det här höll inte måttet…

Men men, dagen har trots allt varit sjuktmysig. Om vi nu bortser att jag råkade köra fast med bilen i snön. På parkeringen! -parkeringen utanför min lägenhet. Grattis!
Aja, någon gång ska väl det hända det också. Men som vi på UMM säger: varför jag? varför jag? Tjaaa, varför inte?