Små handlingar av betydelse…

eftersom jag inte mått så bra idag så gick min söta Ingrid iväg o köpte en flaska coca-cola och knöt världens sötaste rosett runt för att jag skulle må bättre…

Det är vänskap!

Nu är alla på julmiddag som jag kämpade för skulle bli av, men det blev Claras soppa till middag i sängen istället, nästan lika bra…

Annars så går det rykten om att jag inte är sjuk utan istället bakis…. hmm… två glas vin o lite cider tror inte jag blir bakis av… har ju aldrig varit bakis, någonsin.. så jag tror det behövs mer än så för att jag ska bli bakis….

Små ord av betydelse

Ni vet hur det är, när man är helt inne i sitt egna o alla små saker blir stora och tunga?

Då är det skänt att ha en vän som kan få in en på rätt spår igen.

Tar J som exempel, hon hade mycket i tankarna, många olika projekt i huvudet som hon inte kunde ta tag i då allt känndes stor och omöjligt.
Frågan från mig var: hur lång tid tar den uppgiften?
Svaret från J: 10 minuter
alltså en väldigt kort tid, uppgiften är snart över om den bara görs.
och något av det skönaste som finns är när uppgifter kan strykas från en lista! speciellt när själva genomförande inte innebära en större ansträngning egentligen…

Annars så är jag sjuuuuuk, eller det är i alla fall så jag känner mig… o nu är det fysiskt sjuk, illamående o kallsvettningar… men jag har inte tid att vara sjuk, hur skulle det gå till? Födelsedag imorgon o bästa vänner som kommer i natt… det finns ingen tid….

Seriösa problem med beslutsångest

Helt ärligt. Hur svårt kan det vara att ta ett beslut egentligen?
Finns det någon terapi för oss med beslutsångestproblem? Kan jag o Lotta skriva upp oss då? haha

Just nu är det beslutsångest om vad jag vill göra med mitt liv. Ska jag verkligen vara kvar i Jönköping? Ska jag verkligen fortsätta med mina studier här? Men om jag slutar med studierna, vad ska jag göra då? Resa? Jobba? Resa vart? Jobba med vad? O jobba var?

GAHH! Orkar inte med de här frågorna riktigt… Just nu känns det som om jag bara kör på i det här spåret för att det inte finns något bättre att välja på. Ska det verkligen vara så?

Aja, hoppas flytten till stugan blir bra och att jag kanske då får ordning på livet och vad jag vill… Man kan ju alltid hoppas.

Högkvalitativt ordbajsande

HAHAHA! Jag har precis skrivit klart min spaning! Yiey me! Bytte ämne o kunde nog inte ha gjort ett bättre val! Inte för att jag säger ett enda vettigt ord i hela inlägget, men vad fasen! Som Mattias sa så är det ”Högkvalitativt ordbajsande”. Kunde inte sagt det bättre själv

Har ju precis skrivit ett grupparbete också, men där fick jag inte ordbajsa som jag brukar. Men några intetsägande meningar fick jag allt igenom! Yiey! Haha.

Jag trodde jag hade nått toppen av ordbajsande efter mitt runt 40-sidor långa projektarbete, men där hade jag ju ändå liiite vettigt med! Men i blogginlägget som jag precis skrev, not so much. Så för lite högkvalitativt ordbajsande kolla in mitt inlägg om En självständig skola. Haha.

Packar ihop mitt liv

Lägenheten är nu en enda röra! Flyttkartonger överallt. Kläder utspridda över golv o i kartonger. Har inte riktigt fått någon ordning på några av mina saker. Det är ju så extremt trist att packa! Jag hatar det! Får försöka fylla resten av dagarna med lite meningsfyllda aktiviteter. Som… öhm… plugga? Mja, inte direkt roligt. Men jag ska se det positivt! Kursen är slut imorgon! Yiey! Men jag måste ha skrivit blogginlägget till imorgon också! Aja, fick ju ihop 150 ord på 2 timmar i tisdags… Så det kommer nog bara att ta mig några dagar innan det är klart…

Pappa kommer i alla fall ner på söndag och hjälper mig att flytta! Skönt! Vet inte hur det skulle gå annars. Haha. Jag som inte har körkort eller nåt, men bra med en pappa som ställer upp och tar ledigt från jobbet på måndag!

En liten rolig sak kanske… Jag har nu packat ner alla mina klänningar. O jag tänkte det skulle vara kul att veta hur många jag hade så jag kom på att jag skulle räkna dem. Men eftersom jag redan packat ner ungefär hälften tänkte jag att jag räknar galgarna sen när jag är klar! OH CRAP! Det kan inte stämma?! Jag kan fan inte ha över TRETTIO klänningar?! Helt sinnessjukt! O då tycker jag ändå att jag aldrig har några klänningar att ha på mig!

Well, nu ska jag packa ner kjolar/byxor som jag också tycker jag har för lite av… Får se vad jag tycker när jag har räknat o packat ner allt… Förhoppningsvis slutar det här med att jag inser att jag inte behöver köpa nytt på vääääääldigt länge! (Man kan ju alltid drömma…)

Bitter…

SUCK!

Sitter i skolan och borde blogga på skolbloggen, om en jävla spaning. Orkar inte! Jag är verkligen bitter på kursen o livet o allt i allmänhet.

O nu får jag visst inte klaga mer för Mattias… Jahapp, så nu är jag bitter på det också

Aja, ska väl sitta här i skolan en 40 minuter till innan jag o Lotta ska iväg o träna. Om jag nu orkar… Eller jo, klart jag orkar. Så jobbigt är det ju inte. Känns ju skönt efteråt i alla fall. Får väl försöka se det posivivt. (Titta Mattias, jag kan se det från den ljusa sidan!)

O så blir det flytt till helgen. Kul o fira sin 20de födelsedag i en röra med flyttkartonger. Inte riktigt så jag hade tänkt mig det. Men men… är väl så det är… Inget kalas alltså, men får väl försöka ha nån slags kombinerad födelsedag-/inflyttningsfest så småningom i min lilla stuga. (Japp, en 25 kvm stor stuga ska jag flytta till, hur mysig som helst.)

Neej… ska väl försöka ta tag i mitt liv nu då… Frågan är då bara om det är kvar i Jönköping jag ska vara o med studierna o allt. (JA! Sjukt bitter på studierna nu!) Måste nog räta ut lite frågetecken och lista ut vad det är jag vill…

O för övrigt är jag bitter på mig själv för att jag valde att inte ställa upp till K ändå… Att jag inte lär mig?! Trodde ju att det var en av lärdomarna från USA, att aldrig tveka utan att bara ta steget ut o satsa allt. Varför tvekade jag nu? Nu när det faktiskt var något jag tidigare verkligen ville, men som 5 sekunder innan det var dags så kändes det inte lika rätt längre… Aja, kommer fler chanser.

Every cloud has a silver-lining… eller nå sånt…

Läsa läsa läsa

Japp… Det är vad mitt liv handlar om just nu. Bara att läsa en massa. Mest en massa skit. Om teknik. Och kommunikation i tekniken. Och en massa annan skit som jag inte bryr mig om. (Ja, jag är bitter på den här kursen!)

Jag har verkligen inte energi för det här, jag bryr mig inte. Men det känns väl lite mer användbart än tidigare kurser i alla fall… Och det är väl alltid något…?!

Ringde om ett byte igår också förresten, så det är ett par som ska komma och titta på torsdag. Så i januari/februari blir det kanske flytt till Cigarren (mer centralt), men hoppas fortfarande på lägenheten vid Sofiakyrkan (riktigt riktigt centralt). Men vi får la se… Alltid kul att flytta…? öhmm… kanske…

Imorgon…

…blir det ”intervju” av Valberedningen för INFO (vårt utskott eller nåt). Och jag är sjukt nervös! Borde kanske inte vara så nervös egentligen, o hade nog inte varit det om det inte var så att Sören satt som ordförande i valberedningen. I’m not gonna lie, that guy makes me nervous! Han hatar mig lite smått också, känns som om jag måste göra ett mycket bättre intryck än de andra, just because he hates me! Om han börjar stirra på mig som han brukar (öhmm..? arga leken på förfester) så kommer jag inte kunna sitta still utan kommer att skruva på mig o inte få fram något vettigt. Det här kommer inte att gå bra!

Jag är ju dum i huvet!

Helt seriöst!
Varför gör jag såhär mot mig själv? Jag som lovat mig själv (o mina vänner) att det är över! Att det bara är skitsnack från hans håll. Jag har ju ändå insett allt för många gånger vilket jäkla svin han är! Varför bryr jag mig då när han hör av sig? Varför ignorerar jag inte honom bara? Allting kommer bli som förra gången… Är inte det rätt bra att jag kommit till den insikten i alla fall? Då borde jag ju kunna glömma honom och gå vidare. Men på något sätt är det något som lockar ändå. Nej, jag får väl ta o ge mig! Han ska ut ur mitt liv! Men samtidigt… Tänk ifall det faktiskt finns något där..? Något som jag annars kommer ångra…? FAN! Jag är ju dum!

Sen har jag fått höra en del saker om en annan. Det är jag i alla fall över, okej att det känns jobbigt att höra just det jag hörde. Att jag var en i raden. Iofs var jag den första i raden, frågan om det då är bra eller dåligt…? Well, I’m all over that.

Så varför kan jag inte bara komma över honom då?! Jag tror att han är min ”Sammie” (Kusin Vitamin kommer att förstå), vilket gör allt ännu värre…!

nästan framme…

eller egentligen inte.

Är i hudik nu, o då är jag nästan i Gävle som nästan är Stockholm… så snart är jag framme… bara två o en halv timme kvar

när jag är framme i stockholm ska jag ta mig i kragen o ringa Jönköping o kolla om jag kan skriva min tenta där… hoppas hoppas!