Envis som en åsna, påstår vissa

själv säger jag att jag är envisare än mitt eget bästa.

Efter 5 dagar i fält är jag äntligen hemma i lägenheten. Men det har inte varit 5 lätta dagar. Upprustningen i måndags började inte bra. Kämpade och slet, tyvärr för mycket och när Erik tappade taget om tältet o jag slet något i ryggen så tog det stopp. Tvingades stanna upp o tänka till. det enda jag kunde tänka var ”det här kan inte vara bra” och ”en värktablett kanske kan vara på sin plats”. Tog ett gäng smärtstillande o la mig i bilen.
Tyvärr visade det sig inte gå över så Ninorna skjutsade mig till akuten där jag fick sitta ett bra tag, fick i alla fall remiss till magnetröntgen. Åkte tillbaka till campen och tänkte att ajg nog skulle klara övningen. Tisdagen var riktigt tuff och jag tvingades till akuten igen, genomgick röntgen (vanlig) som inte visade något o fick überstarka tabletter utskrivna. Har sedan i tisdags då ätit tabletter och gått på små ”puffar” som en ur övningsledningen uttryckte sig.

Har fortfarande svåra smärtor, men det blir Stockholm i helgen i alla fall. vare sig kroppen vill eller inte. och ja, jag kommer vara alldeles blöt o röd i ögonen, o sova som en klubbad säl. men så kan det gå.

Fältveckan är trots allt anledningen till att jag går den här utbildningen. ett par tabletter till så är jag redo för välkommen hem-festen som 08orna ska ha ordnat