Woho! Jag klarade tentan! Eller till och med mer än klarade! Fast nu är vi ju i Sverige och inte i USA så jag får väl inte vara stolt med resultatet ändå… Ska väl säga ”det gick väl OK, har ju klarat den i alla fall…” men egentligen är jag så nöjd så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen! VG på första tentan!!! 
WOHO! Kunde ju inte börja bättre direkt! 
Bara det att nästa tenta inte lär gå lika bra… Men vad fan… det får bli ett senare problem! 
Ska väl inte förta glädjen ur det här?
Skönt att få resultatet idag då jag fortfarande är lite sorgsen efter besöket till Joe. Har ju lovat Grammie att gå till hans grav varje gång jag är i Stockholm och säga hej. Jag trodde inte det skulle bli så svårt, att det skulle bli lättare nu att tänka på honom och inte alls särskilt svårt att svänga förbi graven… Att det är svårt att tänka på honom och alla minnen visste jag sedan innan, men har väl alltid försökt tränga bort tårarna då. Men att gå ner i columbariumet och gå fram till gravplatsen och veta att där inne vilar Joe var svårare än jag någonsin trott! Tårarna började rinna på en gång! Och de bara fortsatte att rinna. Jag saknar verkligen min Joe! Ett speciellt band som vi hade ändå… He’s my Joe! And he will always be my Joe! (Joe är en benämning på han som person, inte det han är döpt till heller… Svårt att förklara… But he was my Joe!)
Och inget pluggande har jag fått gjort heller… 
hur ska det här sluta?!
Publicerat av Ann Ika 