Happy happy happy

Nu får du som du vill Patrik, ett glatt inlägg … nöjd då?

Var ute o provred en jättefin häst idag, trivdes jättebra med henne och nära vår övningsplats också så kanske att det blir inspel med häst när 08orna har sin första övning i januari

Annars så hade jag ett mycket givande samtal med Patrik igår, alltid lika kul… roligast är ändå att det alltid blir snack om dialekter, mina dialekter..

Nu ska jag fortsätta vara glad o inspirerande o börja tentaplugga. lucky me!

Uppgivenhet

Varför samlas tårarna i ögonen?

Är det för att jag är helt sönderstressad och bara känner för att ge upp?

Att alla är så himla vänliga gör allt värre…

Ida var inne o letade efter Nina (som äntligen flyttat upp) o gav mig världens kram och sa att jag bara kunde gå över om jag ville prata eller ha hjälp med något… tyvärr är jag för stolt för mitt eget bästa..!
sen fick jag låna filmer så att jag kan stanna på mitt rum ett par dagar…!

Det här är inte bra för mig, det här kommer aldrig funka!

Tron på en själv

Sitter i skriver på grupparbetet med Matti, men känner mig helt värdelös. Får det mig att prestera bättre? Knappast!

Och jag är inte värdelös!

Jag har riktigt bra kunskaper i det vi läser, kanske inte ansträngt mig till det yttersta men det jag har presterat ligger ändå på en godkänd-nivå.

Det är inte läge att börja tvivla!

Jag är bra! Jag skriver riktigt bra! Jag kommer klara av kursen!

Så va fan tvivlar jag på?

Vänskap

Clara ska till pojken i natt, japp, hon ska sitta 13-15 h på tåget till Köpenhamn. Och självklart kom hon förbi och sa hej då.

Clara är tjejen man ringer på väg hem från Stockholm när tåget är försenat och utsvulten.
Clara är hon som lagar mat och ställer in det i ditt kylskåp.
Clara är hon som alltid bjuder på en kopp té.
Clara är hon som du kan lätta ditt hjärta för.
Clara är hon som kan vända världen rätt med ett leende.
Clara är hon som får hela världen att le med en kram.

Det kommer bli tomt inför tentan nu när Clara är på resande fot.
Men det är nog det här som kallas en riktig vän!

F4 väcker intresse

Jag tycker faktiskt att det är ganska intressant att läsa om vad som händer med gamla militära områden, speciellt i Östersund (kanske för att jag kan få ganska mycket skvaller från pappsen)… varför det har blivit som det blivit och varför saneringar inte sker och hur det påverkar samhällsplaneringen i kommunen… sen att det finns fornlämningar i samma område ökar intresset

nu ska jag återgå till F4, A4 och I5 o strax, hoppas jag, ska jag rikta in mig än mer på F4 och Bynäs-konflikten…

Opepp

Varför känns allt så oinspirerande?

Sitter o letar sommarjobb, herregud, vissa säsongsanställningar pågår ju fortfarande…

Borde sitta med ett av de tre pm jag ska skriva o ha klara att lämna imorgon. Ett ska jag o Bull sitta med imorrn, men det betyder ju att två ska göras klart idag. Anledningen till att jag är så opepp är nog för att det inte är så extremt inspirerande uppgifter o att det inte är många poäng varje uppgift handlar om (fast man måste ha G på alla för att klara kursen). Jag har inte lärt mig nåt på det senaste året. Jag o Clara som skulle bli ambitiösa, jag ser att det blir nästa moment istället. Som om jag kommer ha tid då!

RÖ o nyval av styrelse, jag känner mig pepp – not!
kommer komma hem från fält på fredag kväll o på lördag morgon ska jag sätta mig på tåget ner. O när jag kommer fram ska jag snacka stadgar, hoppas bara att jag har ork att duscha när jag kommer hem från fältet… annars är jag nog riktigt ofräsch (som om jag kommer vara fräsch efter en dag på tåg men ändå)

O så är jag extremt kärlekskrank… varför finns inga riktiga hunkar i den här småstaden? får väl ta av jönköpings överskott snart snart så kommer jag nog ner…  Funderar på att besöka vimseby o höstmarknaden o ta omvägen förbi jkpg. vad sägs om det?

O så får Frida kanske en toppen vinter i Sälen med massvis med gratis skidåkning, jag vill också!!!!!

Flashbacks!

Herregud!!!

Så det har hänt igen!

En skolskjutning i Finland!

Herregud! Herregud! Herregud!

Jag känner ångesten sprida sig. Rädslan som infann sig för cirka ett och ett halvt år sedan kommer tillbaka…

Den där ödesdigra 17 april 2007. Dagen efter Virginia Tech. Tre dagar innan årsdagen av Columbine (20 april).

Att inte veta något, men att höra rykten sprida sig mellan stolsraderna och samtidigt se på nyheterna och se all rörelse utanför skolan. Snipers på taken runtomkring. Skottlossning i närheten av Grand View Elementary. Vice-principal mr Murphy skjuten. 8 personer skjutna i en naturkunskaps-sal. Hela staden nedstängd. Hela STATEN i höjd beredskap.

Och sedan väntan… Att sitta och lyssna på alla rykten, försöka behålla sitt lugn. Visa sig stark utåt. Inte bryta ihop. Försöka prata om något annat. Försöka få tag på de närmaste vännerna genom sms. Höra sig för så att de är OK.

Att sedan efter flera timmars väntan bli evakuerad. Genom tysta, tysta korridorer. På rad. Händerna på varandras axlar. SWAT-team som följer oss. Framför, bakom, bredvid. Poliser som går i korridorerna. Paniken i anhörigas ögon utanför skolan. En helikopter cirkulerande över skolan. Journalister i väntan på kommentarer.

In i Civic-centret. Mer väntan. Rykten som sprids. Men nu av annat slag. Det är inte på riktigt. Det var ett skämt…? A hoax.

Rektorn som kliver fram. Bekräftar de senaste ryktena. Det var aldrig på riktigt. En hoax av en freshman.

Men trots att vi fick reda på att det inte var på riktigt, var paniken och ångesten kvar. Efter det kan jag ALDRIG klaga på för höga säkerhetskrav på en skola. Jag vet att det kan behövas och varför det är så.

Helt klart en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Oturligt nog. Men samtidigt har jag väl en större förståelse för all säkerhet på de amerikanska skolorna. Och jag kan ärligt talat inte förstå varför det inte är likadant i Sverige! Men jag ska väl inte gå in på det nu…

Jag hoppas bara att jag aldrig mer behöver genomlida samma situation igen. Oavsett om det är på riktigt eller inte…

(För er som inte känner till historian jag refererar till kan läsa mitt dagboksinlägg på resedagboken från händelsen här.)

Tristess!

Jag klarar inte av den här tristessen i Jönköping! Trivs ju jättebra o allt det. Så länge det hela tiden finns saker att göra! Jag hatar verkligen när det inte finns nåt att göra. Och jag vet att jag bara klagar hela tiden nu. När det inte är för mycket i skolan är det ingenting att göra. Men jag trivs ju när saker händer hela tiden, jag vill ha den där stressen och pressen över mig hela tiden! Det är då jag trivs som bäst!

Sen tentan i fredags (som förövrigt gick sådär) har jag inte gjort något vettigt alls! Eller joo… Jag har diskat o städat i lägenheten. Men vad ska jag göra nu då? Lägenheten ÄR städad o fin! Jag kan ju inte hitta på mer saker som måste göras! Eller sätta upp tavlor o sånt, men jag har ju inga tavlor att sätta upp!

Sitter framför TVn nu… Inget kul går… Är väldigt seg i kropp o knopp… Hmm… Jag kanske borde ta en promenad trots allt? Tog ju en tidigare idag med Roomien o Lollo. Vi gick till IcaMaxi o tillbaka…

Och alla mina vänner här har åkt hem över helgen… Roligt för dem, men trist för mig…
Förhoppningsvis kommer de alla tillbaka imorgon, för jag orkar inte med en till dag i den här tristessen alltså!!!

Woho!

Sådär… Tro det eller ej men jag har skrivit klart min bildanalys! Okej att den kanske inte är jättebra, men jag ska låta den vila ett tag nu och sen ta och titta över den igen. För tydligen ska även språket betygdömas. Oups! Panik på den!

Men skit samma! Hur stor vikt kan den här inlämningen ha egentligen? Den är ju gjort nu i alla fall, och jag har förstått de två -ismerna jag använt. Jag är ändå liiite nöjd. Blir kanske mer nöjd sen när jag läser igenom hela och läser den i hela sitt sammanhang. För nej, jag läser faktiskt inte det jag skriver när jag skriver det. (ojj vad dumt det låter) Alltså, jag skriver ner alla tankar och funderingar som dyker upp, sen läser jag bara den meningen och omformulerar tills det låter bra. Brukar inte läsa hela sammanhanget förns jag anser mig vara färdig, för då är det egentligen bara att flytta runt allt. Eftersom jag är hyfsat nöjd med varje formulering. Konstigt det låter…  Men jag brukar vanligtvis inte analysera hur jag jobbar, första gången nu!

 

Och sen ska väl jag och Ika inte vara sämre än alla stora bloggar.
För varje länkning till Uppdrag Barn skänker nämligen Vattenfall 20 kronor. Och det är ju bra, eller hur?

Såå… Det var dagens goda gärning med!

Men bläää!

Ingen inspiration alls för att skriva min bildanalys! Det är inte bra alls ju! Så ska det inte vara, och jag måste bli färdig idag! (Ska ju ha en pluggfri dag imorgon) Har till och med varit duktig och flyttat in laptopen till mitt rum och skrivbordet så att jag verkligen kan vara seriös! Men det går inte bra för det. Tror att inspirationen kommer ikväll, brukar alltid få de bästa idéerna och uppslagen på kvällen. Bara det att jag är liiiiite sugen på att dra till Kåren ikväll. Speciellt eftersom gårdagen blev så misslyckad. Jag var verkligen taggad för fest! Men det var ingen annan och minglet var verkligen bara ett mingel och lite intervjuer, inte alls som Roomiens mingel hade varit, som hade utvecklats till en fest! Men men… Blev förövrigt inte med i BlueCrew, men vem bryr sig. Theire loss liksom Haha. Men kände på mig redan från början att det skulle gå åt helvete, så jag är inte besviken eller ledsen över det ändå… (David x 2: Jag är ju bara realistisk! Ingen pessimism eller optimism här inte haha)

Ähh… Lär inte bli utgång ikväll. Roomien ska ju ut imorgon, så jag tror inte hon är så sugen på att dra ut ikväll med. Och jag antar att de flesta i klassen blir hemma för att plugga inför tentan ändå… Så det är väl bara att rätta sig i ledet och bli hemma…

Men seriöst! Nu jävlar måste jag ta tag i den här skiten!!!!