Två dagar med övningar i strålande sol så är jag riktigt mör… vad sägs om att jag igår somnade vid åtta tiden, gick upp igen vid tio för att se slutet av dokumentären om Fritzl för att sedan somna igen, bra jobbat va?
Igår var jag en riktigt jobbig flykting, vad sägs om att ligga förlamad i nedredelen av kroppen på ett tak (visserligen bara 1 m över marken men ändå)? o tvingas bli nedlyft med bårar o grejer… till saken hör att taket inte var speciellt stort o när jag låg där över nästan hela taket fanns det inte mycket plats kvar, tre av de längre killarna i klassen över lyckades ändå ta sig upp o få upp mig på båren o fira ner mig… en av kommentarerna gjorde nästan min dag, eller vad säger ni om efter en liten diskussion om de ska försöka få dit en till person till att få ner mig få höra ”Äsch, det här klarar vi, om ni bara tar emot därnere så lyfter jag härifrån”
Kan ju säga att jag fick lite panik, ville inte att de skulle tappa ner mig på stenarna under.. 
I det andra inspelet hade jag en fullt frisk bäbis som de prioriterade högre än mig (som var riktigt illa åtgången)… efter lite övertalande lyckas de få mig på fötter o jag släpar mig mot bilen, o stackars Magnus tvingades bära in mig tillslut med min bäbis. Fick Jörgen som läkare, igen, blev medvetslös ganska direkt efter ankomst till sjuktältet o fick sedan en vidare transportering till ett sjukhus. För att få in mig i bilen tog de mig utan bårar eller filtar, o i bilen började de diskutera hur äckliga de gula järnbårarna var (hur tunga o otympliga som helst) o att det var smidigare att transportera skadade som de hade gjort med mig nu ”fast, hon väger ju ingenting i alla fall” 
Måste även berätta om det tredje inspelet den dagen då vi alla hade drabbats av en magsjukdom o fick bäras mellan två tält på en bår. vem är det som bär om inte Jörgen, han som varit min läkare två gånger den dagen redan…? när jag mötte hans blick när han bar båren o såg ett leende sprida sig över hans ansikte var det riktigt svårt att hålla sig i rollen, o sen när min ”mamma” vägrade dricka vatten som Magnus o Johan försökte få i henne kunde jag inte hålla mig för skratt… jag o Nina hade riktigt kul där ett tag…
Idag var jag med om ett stort inspel där jag behövde läkarvård (det andra var mycket mindre o inte lika spännande).. satt ganska bra till i en liten backe/bäck kant, o när de skulle ta mig därifrån kommer de först med en bår, ganska dumt med tanke på att jag var i skogen, satt i en sittande ställning o inte behövde fixeras i ryggen. Så Joel frågar lite frågor o lyfter upp mig o bär mig till bilen, väl framme vid sjukvårdstälten ska Tomas hjälpa mig till tältet o tycker att jag egentligen borde kunna gå o alltså bara behöver stöd. Men han lyfter mig ur bilen o jag förebereder mig för att långsamt halta o släpa mig till tältet o han fortsätter bara gå (kommer in på det här senare)… får läkarvård o ska sedan vidare till sjukhus, får hjälp av Ragnar som ska stötta mig till bilen… vi går ett par steg men får intrycket av att han tycker att jag är för långsam o helt plötsligt dinglar jag med benen och han bär mig (oerhört obekvämt) till bilen o lyfter in mig.
När jag senare pratar med Tomas (när bussen kört ner i diket, nej inget inspel utan det är bussen som ska ta hem oss) så berättar han att han och Ragnar diskuterat mig o att de bägge två hade tänkt att jag skulle gå själv men att de båda känt att jag var så lätt att de lika gärna kunde bära mig, det var ingen större skillnad, det gick bara snabbare… 
Här har jag försökt gå ner närmare 10 kg o de tycker inte att jag väger någonting, kanske ska ge upp viktnedgångstankarna?
nej tror inte det… men 10 kg är kanske att ta i…. men har en del kilon som jag inte behöver/vill ha, men det här fick mig verkligen på bra humör..
att en kille spanade in mig på ICA när jag ser riktigt jävlig ut hjälper ju också till…
dags för dödsstöten kanske?
Publicerat av Ann Ika 
Publicerat av Ann Ika 
Publicerat av Ann Ika 
