tenta imorgon

jag vet att jag egentligen är sönderstressad, jag vet att jag borde plugga för att inte bli mer stressad, jag vet att jag borde försöka hitta min lönespec (som jag mycket väl kan ha slängt), jag vet att jag borde ringa hyresvärden om försäkring i våra gemensamma rum o om förråd, jag vet att jag borde packa för helgen, jag vet att blogga inte är en försvarbar anledning att inte göra ovanstående, men varför gör jag det ändå? Hmm… kanske för att jag är så stressad att jag inte vill ta tag i någonting…! Kanske, kanske, högst troligt…

Dags för tentaplugg och tentaångest

Hemma i knappt tre da’r

Helgen i Östersund var riktigt härlig, även om det kändes som om jag flydde, vilket jag givetvis inte gjorde eftersom resan hade varit planerad ett bra tag…

Vad jag flydde från? Känns som jag dragit det alldeles för många gånger redan… egentligen inget speciellt om jag ska vara riktigt ärlig, men det kanske kan bli något speciellt? Man vet aldrig vad som kan hända…
Fick faktiskt frågan av Bull vad som egentligen händer och det känns så himla underligt att själv inte kunna svara på det om sitt eget liv…
Sollefteå har helt klart för många ögon och öron i väggarna…

Från en sak till en annan var himla trevligt att träffa farmor och farfar, bor så himla nära nu men tar mig aldrig tiden att hälsa på… att det knappt går några bussar hjälper inte direkt till heller… men ska verkligen bättra mig i höst, o det ska inte vara för sent då!

Från en annan sak till en tredje, kände mig oerhört tjejig när jag, Bull o Ingrid kollade på 27 dresses och drack rosé-vin…
blev förövrigt bjuden på oerhört goda hembakade bullar med mozarella när jag kommit hem från bussen… mums!

från en tredje sak till en fjärde vågar jag satsa?

hem är överskattat

… eller underskattat det beror på hur man ser det…

Har inte varit hemma en helg på evigheter känns det, eller det blir tredje helgen nu o så nästa helg tillbringar jag i Stockholm, igen. Påminn mig nu om varför jag bor i Sollet…

Östersund blir det i helgen med UA och framtidsgruppen, är ganska opepp, förlåt mig!
men med en tenta på tisdag och en förkylning som börjar sätta sig i bröstet så är jag inte överdrivet taggad på att sitta på en buss i tre timmar… Tacka vet jag att jag får bo hos farmor och farfar i alla fall, inte för att de kommer vara hemma men ändå… Chans till plugg o tv-gloende blir det iaf…

Är för övrigt alldeles för lat för att strukturera mitt liv o främst min ekonomi, men jag har iaf ringt ALV o sagt att jag inte kan gå på introduktionen… känns lite meningslöst att åka i över 12 h för en introduktion på ca 6h… :/ inte direkt värt det…

Nu ska jag värma lite mat från matlagningen igår, ett recept för 4 personer men som blev sex st matlådor plus det jag åt igår… hmm… hur räknar de egentligen? så det blir iaf att jag bjuder Bull på lite lunch, kanske det blir hembakat bröd till? får se om hon vill bjuda på det..

Ett år…

Det är kanske låter lite b, men jag får ”chills” och illamående ändå. Exakt ett år sedan (17 april 2007) var det en kille som meddelar att en Native-american (usch, jag kan inte skriva Indian. det blir så fel!) går runt med en pistol på skolans parkeringsplats (parking-lot). Detta gör så att hela skolan sätts i en så kallad lock-down, och vi blir ”instängda” i ungefär 4 timmar utan att veta så mycket. Jag fick senare reda på en hel del otäcka rykten, men jag är så glad att dessa inte nådde mitt klassrum, för då hade jag fått panik! (Rykten så som att vice-rektorn var skjuten, X antal personer var skjutna i NO-delen osv.)
Det visade sig till slut vara ett skämt spelat av en kille i 14/15-års åldern. Behöver jag säga att han inte blev omtyckt? Alla skolor i staden ”säkrades” och alla skolor i hela STATEN hade förhöjd säkerhet. Vi hade krypskyttar stationerade runt hela skolan! The SWAT-team kom till skolan med typ 5 vapen var! Vi blev evakuerade av dessa. Nu när jag tänker tillbaka får jag samma panik och ångest känslor jag hade då.
Som en liten bonus var det här dagen efter Virginia Tech massakern. 3 dagar innan årsdagen av Columbine (20 april).
Usch och fy!
Undrar om det är någon form av post-traumatisk stress jag känner…?

Mycket i tankarna

Hel helgen har kort sagt varit kaosartad, inte det att det har hänt massa saker, eller jo det har det ju. Men mest har det varit att jag haft så mycket att fundera på.

Tankar om vad jag vill göra med mitt liv har dykt upp, men herregud jag är 19 år och har verkligen hela livet framför mig, det är knappast så att jag behöver besluta mig nu, eller?

Jag kanske bara borde ta det lugnt ett tag och strunta i alla tankar på framtiden, lättare sagt än gjort…

 

Saknar min Berta typ tyyyysen gånger varje dag, nej kanske inte riktigt. men bilden på henne och Bella på dörren och den supersöta bilden med glassen precis ovanför datorn gör knappast saken bättre.

Min Berta har på något sätt alltid funnits där för mig, men hur länge har jag känt henne 1,5 år? men ändå en så självklar del i mitt liv…

Det är inte så att jag inte saknar Cissi, Joanna, Selma, Frida, Anniloni o en massa andra men Berta är en sådan solstråle för mig. Med sina dryga 1,90 m i strumplästen (2,00 m i träskor, vad sägs om den?) är hon min lilla tösabit med det sprudlande humöret och äkta leende… Berta om du läser det här ska du veta att du alltid kommer vara en av mina absolut bästa vänner!

 

Min sötaste Berta med yoghurtglassen på Arlanda

Framtiden… :)

Yiey!
Studenten är ju rätt snart, men vem fan bryr sig?
Ärligt talat så är ju studenten bara ett steg till att göra något annat. Som att flytta till Jönköping med Frida W och plugga på MKV-programmet. Jag har verkligen hittat rätt, och jag är så glad att Frida också hittat rätt i Jönköping.
Och för att göra allt ännu bättre så har vi (öhmm… Issan) hittat en lägenhet som är PERFEKT! 2 stora sovrum, 1 litet sovrum, stort kök, balkong och trädgård! Det är perfekt för mig och Frida. Jag är så taggade och uppspelt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Haha.
Pratade med Frida i telefon igår, så skönt att veta att hon ser det på samma sätt som jag. Bra att vi båda kan bli uppspelta tillsammans och sitta och skratta och fnissa i flera timmar i telefon medan vi planerar allt kring flytten!
Men nu är det ju så att vi har ett ytte-bytte-litet problem. Lägenheten är ju inte vår ännu… För att vara ärlig så har vi inte ens kontaktat hyresvärden ännu. Men det ska fixa sig idag har jag lovat Frida! Har ju numret, så hur svårt kan det vara? Och sen är ju frågan om vi kommer in eller inte… Men allt sånt löser sig ju!
Och jag orkar inte hålla på med detaljer nu heller, inte när jag är så glad för allt som ska hända i höst!

vintern är här igen

japp, snön ligger centimetertjock på gräsmattan, jag som faktiskt trodde att det var dags för sommar nu, men ack så fel jag hade.

Tack och lov ska jag åka till Stockholm om två timmar, hoppas verkligen att det är vår därnere…
har fått för mig att allt under Sundsvall har samma klimat som Spanien, har jag helt fel om jag påstår det? Troligtvis, eller rättare sagt, jag vet att det är fel, jag läser ju faktistk klimatologi nu, så lite kunskap bör jag ha fått…

Annars så har jag tagit bort alla mina bilder från facebook, förhastat beslut? kanske det, men om jag ångrar mig kan jag lägga upp allt igen. Det hela började faktiskt med en diskussion om internet generellt och gick sedan vidare med facebook och tillslut alla de bilder vi lagt upp där och vad det kan leda till.
Kommer nog inte ta bort alla ”taggar” på mig, men kommer troligtvis ta bort en del. Vissa saker vill jag inte ska finnas med mitt namn på.
Som Ingrid sa igår: Jag taggar ingen på bilder med alkohol.
Ganska smart sagt, det här är faktiskt det framtida arbetsgivare kommer att gå efter. En bild på en själv i ”dåliga” situationer lär knappast vara fördelaktigt…
Jag ber inte någon av mina vänner att ta bort de taggar som finns på mig, jag tycker det är kul att det finns bilder på mig och att alla mina vänner kan följa det som händer i Sollefteå genom de bilderna, men jag har lagt upp min sista bild.

irritationsmoment…

Detta stör jag mig på:

• disk som står kvar efter en middag, på morgonen.
  Alltså; Igår kväll hade min kvinnliga rumskamrat en middag med sitt strul/pojkvän/whatever och jag antog då att hon skulle diska sin disk innan de skulle kolla på film, eller i alla fall samma kväll. Jag går till det andra huset eftersom det skulle vara fest där. Kommer hem igen vid halv två tiden och förväntar mig att det som innan jag gick stod i diskhon skulle vara diskat – fel av mig. Nu är klockan lite över 12 och jag vill göra lunch, tyvärr går det inte fören hon har diskat, för jag hade inte tänkt att diska åt henne i alla fall…!
• grannarna i ett av husen bredvid som grävt upp sin uppfart…. klockan sju på morgonen… – det är inte okej!

 

Lugn

Om det är något jag får av att vara här uppe så är det lugn.

Igår blev det brödbak med en söt granne och vi började dagen med en promenad längs älven och i ett superfint område och sedan hembakat bröd. Bästa sättet att börja dagen på?

Sedan har allt bara flutit på, gick och fikade med en tjej från klassen över, satt i två timmar o skvallrade och hade det trevligt.

Känns som iom jag för en gångs skull uppskattar det jag har här.

Har tänkt på en sak lite grann. När jag åker härifrån saknar jag de vänner jag har här, men när jag åker från Stockholm saknar de vänner jag har kvar. Det är inte så att något av ställena är bättre men det känns ändå som om att det här i Sollefteå är mitt hem, medan Stockholm bara är en tillflyktsort när jag behöver lite distans till allt som händer här….
Värst var det i påskas när jag var nere i Stockholm. Även om jag hade en underbar kväll med slalomgänget så kändes det fel… Inte det att jag inte gillar dem men det kändes inte helt rätt… Precis som det inte kändes helt rätt när jag kom tillbaka till Sollefteå heller. Känns nästan som att var jag än är vill jag ha det andra, inte kan jag ha allt, men det kanske är värt ett försök? eller vad vet jag… Just nu är Sollefteå det som är rätt för mig, i alla fall i dag när dagen har varit näst intill perfekt